Väderrapporten säger att det ska bli minusgrader, blåst och regn eller snö men har man bestämt så finns det ingen återvändo. Jag och min vapendragare Jenny hade sedan länge bestämt att vi denna helg skulle göra ett litet löparäventyr för att kolla en del av våran utrustning och även se i vilken form våra kroppar är i inför Det stora äventyret i sommar.
Lördagen den 24 april sitter vi i bilen och beger oss mot Malmköping och vidare till Harsjöhult där Sörmlandsledens etapp 17 börjar. I baksätet ligger min ryggsäck som nästan är sprickfärdig och väger 9,4 kg. Eftersom all min tänkta utrustning inte riktigt är inköpt än så blev det tyngre än vad som är tänkt att jag ska ha under “ Det stora löparäventyret”
Vi startar löpningen på Sörmlandsleden etapp 17. Allt känns förvånansvärt bra och allt bara flyter på. Vädret förvånar också då solen är framme och vi får en fantastisk löpning. Det går inte fort men det kan man kanske inte begära om man nästan har 10 kg på ryggen.
Efter ca 3 timmar är det dax för lunch och självklar blir det frystorkat för att se hur vi klarar oss på det. Sen blir det ett par timmars löpning till innan vi når vår tänkta lägerplats.
I slutet när jag börjar bli trött märker jag att det är annorlunda att springa med så mycket vikt på ryggen. Jag tycker att jag lyfter på fötterna men märker att det gör jag inte utan jag blir snubblig och det känns som skorna är i vägen, det märks tydligt att balansen blir annorlunda vilket gör att det är svårt att parera.
Det som slår mig när jag snubblar till att i normala fall hade jag parerat detta men den här gången så var det som någon kom bakifrån och bara knuffade mig så jag får benet under mig och slår skenbenet rakt ner på en sten och för en sekund så tror jag att benet gick av! Det gjorde så ont men det visade sig att det mest var en yttre skada så efter en stund försvinner smärtan som den har en förmåga att göra när man springer.
Vi springer vidare och kommer fram till vår lägerplats som ligger i början på etapp 19 och det första vi gör innan vi ska leta en bra tältplats är att ta en fika då vi hade köpt med oss bullar och som ni kanske vet så finns inget bättre än bullar när man sprungit långt.
Vi slår sen lägger och jag inser att jag är otroligt nöjd med mitt nya tält och här börjar vi märka att det väder som var utlovat kanske ändå stämde då det blåser och är rätt kallt. Jag slås av hur jag ändå har lärt mig en del dom sista åren och att jag faktiskt trivs med att tälta och det är härligt att ha sällskap.
Kvällen löper på med middag vi eldar lite.
Och självklart hade jag tagit med lite Jäger som helt klart var värd att bära.
Sen var det godnatt och vi visste att det skulle bli kallt och vi hade ställt in oss på att vi skulle frysa och få en tuff natt men frågan var bara hur mycket.
Jag har alltid lite svårt att sova när jag tältar och denna gång kunde jag inte somna vilket blir otroligt tufft. När kl är 02 på natten börjar jag få lite panik över hur jag ska orka ta mig till målet om jag inte får någon sömn så då går jag upp och rör på mig och värmer vatten till mina vattenflaskor för att kunna lägga dom i sovsäcken för att få upp lite värme. Här slås jag av att min mörkrädsla inte längre är så farlig och allt känns ganska naturligt.
Jag får mitt varmvatten och blir lite varmare och tillslut somnar jag och sover iallafall lite mer än 2 timmar.
Lite slitna börjar vi så smått packa ner vårt läger och får i oss lite frukost och frusna med massa kläder på oss ger vi oss iväg igen och efter en kort stund har vi fått upp värmen igen och allt känns förvånad värst lätt och vi gnetar på.
Efter drygt 1,5 timme börjar jag få problem. Allt blir otroligt jobbigt och kroppen känns helt orkeslös. Det känns som jag springer i sirap och som vanligt när det inte är på blodigt allvar så har jag en förmåga att slarva med att ge kroppen den energi jag vet att den behöver och det i kombination men för lite sömn är en tuff kombo. Men allt ska ju inte vara lätt!
Vid lunchtid når vi helgens mål i Malmköping och vi har tagit oss igenom etapp 17,18,19,20 på sörmlandsleden och målet med denna löpning var att tälta och som förövrigt var Jennys första tältnatt.
I Malmköping bjuds vi på fantastiska räkmackor och fika, det var verkligen vad kroppen behövde.
Reflektionen av detta äventyr blir att Sörmlandsleden är fantastisk men något som mer är fantastiskt är min kropp som är så stark och bara levererar. En annan reflektion är att jag är så glad att jag verkligen tog beslutet att ansöka till Adventure Academy 2019 som är ett av dom bästa beslut jag någonsin har tagit.
När jag sökte till Adventure Academy var jag en “betongtant” som hade 0 erfarenhet av friluftsliv. Jag hade aldrig tidigare tältat och knappt varit i skogen. Jag tvivlade på att jag skulle våga massa saker men nu känner jag mig säker och har inga problem att vistas där och vet hur jag ska agera vid olika situationer men framförallt så känner jag mig säker och orädd och det har jag verkligen bara Adventure Academy och mina grymma kurskamrater från AA 19 att tacka för.
Skulle du vara intresserad av att lära dig mer om äventyr och friluftsliv så öppnar snart Adventure Academy upp anmälan för AA22 och här kan du läsa mer http://www.adventureacademy.se/