Det är varmt, kroppen är tung, benen värker. Hjärnan vill inte och den tänker på sånt den inte ska, som ”Varför gör jag det här när jag kan sova istället” ”Vad ska det här vara bra för”
Idag vet jag att det kommer bli en otroligt tuff dag. Jag ska ta mig till Slite och på kartan är det en enda lång raksträcka, jag har bokat en lunch med familjen Hippinen/Ahlgren på en mexikansk restaurang som ligger i Gothem.
Jag blir uppringd av Sveriges radio P4 Gotland som vill göra en intervju och möta upp mig utmed vägen. I dag blir det ännu viktigare att bedöma mötesplats för det är tydligen livesändning. Å andra sidan kommer det inte vara svårt att hitta mig utmed vägen.
Det går som planerat och Hugo hittar mig i tid och vid vägkanten gör vi en radiointervju. Det känns som det gick bra men som alltid kändes det som man missade något.
Det är ingen idé och lägga någon energi på det. Jag kan ändå inte göra något åt det nu. Jag fortsätter mot Gothem. Det är tungt, otroligt tungt och vägen är rak och lutar lätt uppför vilket gör att vagnen känns tung.
Jag kommer fram till Gothem och möter upp gänget på Den Mexikanska restaurangen som ligger mitt i ingenstans. Vi beställer massa mat, det är så gott.
Efter maten tar vi en fika på en gräsmatta och vilar lite innan det är dax igen. Jag är otroligt sliten både mentalt och kroppsligt men jag tror mest mentalt. Att börja dagen med att överhuvudet taget ha inställningen att det blir jobbigt kan bara sluta på ett sätt. Det är helt fel inställning och jag bukar verkligen undvika det men idag kunde jag inte hålla dom tankarna borta.
Då motivationen inte är på topp är jag otroligt tacksam att få sällskap av Niklas. Jag tror han hade koll på att jag skulle ha det tungt på den här sträckan.
Att hänga på sig löparryggan är en fröjd. Vi ger oss iväg, det är varmt,
kroppen är tung, benen värker och hjärnan vill inte och den tänker på sånt den inte ska. Varför gör man det här när man kan sova istället och vad är det här bra för. Efter en stund är vi åter i terräng som jag inte hade kunna vara i med vagnen och jag får annat att tänka på.
Sen kommer regnet och inte vilket regn som helst, det är som om någon häller ner vatten, det är så mycket vatten och det är helt underbart.
Med Niklas hjälp når jag Slite. Även denna kväll avslutas med bad och restaurangbesök och denna natt kommer det också regn. Jag slås av att jag verkligen känner mig hemma i tältet och känner mig trygg där, om jag ska vara ärlig, det trodde jag aldrig skulle hända.
Jag vet att dagens etapp var otroligt tuff och mycket av det beror på min inställning från början. Det är en etapp som jag har vetat skulle vara jobbig men det handlar också om hur man hanterar det i tanken och jag kunde ha hanterat det på ett annat sätt och fått ett bättre upplevelse men så är det ibland. Dom negativa tankarna tar över och man orkar inte hantera dom.
Åtta dagar avklarade, bara sex kvar