”Jag går och funderar om jag måste ha dropp! Hur gör man då? Kan någon komma ut med lite dropp? Jag kan ju inte ringa ambulansen för så sjuk är jag ju inte. Massa konstiga tankar far igenom mitt huvud”
Dagen börjar med att jag vaknar och känner mig lite trött och tanken slår mig att, vad konstigt att jag inte är hungrig! Tänker inte mer på det utan börjar packa ihop för att ge mig iväg och se om jag kan fixa mitt däck.
Att plocka ihop och packa vagnen börjar flyta på lite bättre men idag lyckas jag lägga bort min plånbok flera gånger. Jag går och letar efter den överallt, på toa och frågar i receptionen. När jag kommer tillbaka till tältet ligger den där. När jag ska ge mig iväg är plånboken borta igen. Jag börjar leta och tillslut tar jag upp tältet igen och där inne ligger den. Jag tar mig till ett fik som jag tidigare sett men det visade sig att det inte direkt är det fik som jag trodde men dom hade en smörgås alla fall. Där träffar jag cyklisten Christer som börjar engagera sig i mitt däck och försöker hitta en lösning med att åka hem och kolla vad det är för storlek på hans cykelvagnsdäck. Tyvärr utan resultat men jag hittar lagningslappar på macken så jag börjar laga däcket i sällskap av Christer. Christer är sjuk och har svårt med finmotorik så han har svårt att hjälpa mig men han är ett otroligt bra stöd och fantastiskt sällskap. Jag lagar det enligt konstens alla regler.
Innan jag lämnar Bursvik tänker jag att det är bäst jag äter lunch så jag köper mig en pizza och tvingar i mig trotts att jag inte är hungrig. Jag tar en kaffe och en glass också för säkerhet skull.
När allt är fixat börjar jag springa mot Hoburg. Det går bra en stund men efter ett tag kommer jag till insikt om att jag mår otroligt dåligt och är förvirrad och ser lite dåligt. Jag blir lite orolig och börjar gå. Det är obehagligt med trafik och jag vinglar lite. Jag går på, dricker vatten tar en salt shot . Jag går och funderar om jag måste ha dropp! Hur gör man då? Kan någon komma ut med lite dropp? Jag kan ju inte ringa ambulansen för så sjuk är jag ju inte. Massa konstiga tankar far igenom mitt huvud.
Efter en stund hör jag någon som säger ”Hej Linda” och det stannar en husbil. Jag förstod inte vem det var först men efter en stund kunde jag få ihop tankarna och det var ju Petra som tränar på Crossfit162west. Det var bra att få stå still en stund och prata lite och jag fick lite energi.
Redan tidigare på dan hade jag tänkt att jag tar bara halva distansen idag så jag kan komma i fas med min slitna kropp. Så dagens mål skulle bli Hoburgsgubben.
Alltså det spelar nog ingen roll hur dåligt man mår när man närmar sig Hoburg för det är som att komma till ett helt annat land, gröna böljande kullar, glittrande hav. Helt otroligt vackert vilket gör att jag totalt glömmer bort att jag mår dåligt.
Jag börjar titta efter någonstans att slå upp mitt tält men hittar inget så jag bestämmer mig för att ta upp min Chillibean och vila lite. Jag har med mig en cola och en kardemummabulle så det blir en fika också.
Efter lite vila känner jag hur kroppen kommer tillbaka och jag bestämmer mig för att följa min plan så jag packar ihop och tar fram mina hörlurar. Sätter på en podd och sen börjar jag bara att mata km efter km utan problem och helt plötsligt når jag dagens mål Hamra.
Här var det inte så lätt att hitta någonstans att tälta då det bara är hagar med djur och hus men jag fortsätter några km och tillslut hittar jag en väg som går in och där hittar jag en skogsdunge där jag kan slå upp mitt tält.
Klockan är mycket och det börjar skymma. Jag är hungrig och trött och jag vet att nu är det viktigt att jag äter, även om det var lockande att bara gå och lägga mig men jag får till lite pasta och köttfärssås och får i mig det sen blir det outhärdligt att sitta ute då myggen äter upp mig, dom gillar verkligen när man är svettig.
Fjärde dagen är avklarad. Bara 11 kvar.