Jag älskar utmaningar och att anta en utmaning där jag ska hänga på gymmet i minst 45 dagar av 55 är för mig helt annorlunda och en stor utmaning. Sen är den stora frågan hur mycket kommer detta påverka min löpning. Kommer jag orka springa när dessa 55 dagar har gått?
I slutet av August fick jag en fråga om jag ville vara med i en grupp och testa ut ett hårt träningsupplägg i 8 veckor. Självklart svarade jag direkt ja. Detta kom verkligen i rättan tid då min motivation börjar tryta samtidigt som jag vet att jag i sommar måste vara i mitt livs form och ha en otroligt stark och uthållig kropp.
Den 4 oktober startade vi och jag älskar ju utmaningar. Jag blir ju så otroligt fokuserad och som vanligt när jag ger mig in i något så ger jag 200 %.
Jag är bara sån, allt eller inget. Det finns liksom inget mellanting och som jag tidigare har berättat om så är det ju därför jag ibland är lite mindre och ibland lite större. Innan jag startade det här var jag lite större då jag ofta blir det när det liksom blir för mycket av allt i livet eller om det händer andra saker som påverkar mig och i våras flyttade covid-19 in i min kropp och ville inte flytta ut vilket gjorde att jag tappade allt men trots att jag var väldigt sjuk så klarade jag mig i det stora hela otroligt bra och är otroligt tacksam för det.
Det svåraste i allt det här har varit att börja hänga på gym. Jag har hängt mycket på gym då jag är spinninginstruktör men jag tror aldrig jag har suttit i en gymmaskin tidigare eller hängt i friavikterdelen men som tur är har jag en grym kompis som har tränat en del med mig och har hjälpt mig och framförallt peppar och stöttar mig.
Nu har jag hängt över 4 veckor på gymmet och det är så konstigt för när jag är där känns det inte som jag gör något. Självklart följer jag programmet men jag blir ju inte så där trött som jag är van vid att bli och jag svettas ju knappt. Trotts detta gör jag otroliga framsteg varje dag.
Jag saknar verkligen att få köra skiten ur kroppen, vara så där trött så det svartnar för ögonen och ha hög puls. Jag har alltså inte tagit ett löpsteg på över 8 veckor nu men en sak ska ni veta jag tänker på löpning varje dag.
Nu är jag mer än halvvägs och är otroligt spänd på att se hur stark jag kan bli på 8 veckor. Som det känns just nu kommer jag bli lika stark som Pippi. En sak har jag lärt mig så här långt och det är att gå på gymmet är inte så dumt ändå.
Nu kliver jag in i vecka 5 känns allt helt naturligt, allt bara flyter på. Jag gör mina timmar i gymmet och går mina promenader utan att ens fundera. Allt är bara roligt och resultat efter resultat avverkas och jag märker på varje pass hur jag utvecklas och här böjar jag till och med känna att det är ju ganska kul med ren styrketräning.
Vecka sex redan! Jag börjar se slutet och det är på något sätt lite läskigt. Tankarna på att hur ska jag klara att behålla det här? Hur ska jag klara mig utan gruppens stöd. Samtidigt som jag bara längtar för då får jag springa igen. Mycket energi lägger jag på att planera mitt löppass, vart ska jag springa, hur långt kommer jag klara egentligen. Och ska jag vara ärlig så tänker jag ganska mycket på vad jag ska äta på lördagskvällen när det är dax att fira prestationen.
Jag känner att promenaderna flyter på och jag känner att dom inte riktigt ger mig samma känsla längre. Dom känns lätta så jag rotar fram min viktväst i garaget och börjar gå med den. Då får jag den där känslan av att jag verkligen rör på mig igen och om ärligheten ska fram så bar jag mycket mer än 8 kg när jag började för sex veckor sen.
Då är vi inne på dom sista 10 dagarna som vi blivit lite varnade för att dom kommer vara hårda. Jag vet inte, det är klart det går åt lite mer tid men inget som känns så speciellt jobbigt alls. Vi gör två fastedagar från middag till middag och det är inget som jag ens känner av. Jag mår bara så bra både fysiskt och psykiskt.
Jag hade förväntat mig att 8W skulle vara så tufft, att jag skulle gå runt och vara sliten hela tiden. Att jag skulle behöva massa sömn men inget av detta har jag upplevt. Det är klart, första veckan var ganska tuff och vecka tre kom jag kom in i en dipp och ifrågasatte livet i stort men det var snabbt över. Förutom det har jag mått så bra. Kroppen har varit så pigg. Inget av det jag hade förberett mig på slog in.
Då är dagen här den 28 november, den allra sista dagen. Jag åker till gymmet och har bestämt att nu ska vi se vad resultatet har blivit. Jag får med mig min fina kompis Jonas som hjälper mig dokumentera. Det är helt galet vilka resultat jag har gjort på bara 8 veckor!
Jag blir så lycklig av att gå tillbaka och titta på allt som har förändras på ynka 8 veckor. Det är helt magiskt! Sedan gick jag med har jag tappat 11,5 kg vilket är en bonus och så klart att jag ville tappa lite vikt men mitt stora mål var att bli stark och det lyckades jag verkligen med.
Hur ska det nu gå med löpningen? Det är den stora frågan efter 8 veckors löpvila.
Så klart kunde jag inte hålla mig längre så jag ger mig iväg på en löprunda och vilken löprunda sen! Att bara gå ut och springa en mil med en kropp som skulle kunna springa hur långt som helst och känslan av styrka i steget är helt enkelt helt fantastiskt. Det är helt ofarbart att man kan få en sån utveckling på 55 dagar utan att ta ett enda löpsteg! Det trodde jag aldrig. Jag har varit så rädd att jag ska tappa all min kondition och uthållighet och har funderat så mycket på det innan och under 8W.
Nu har det gått 8 veckor sen jag gick i mål men vår 8W grupp har fortsatt under 8 veckor till men med ett upplägg där man lite mer ser hur kroppen fungerar och kollar lite mer på varandra.
Här är en liten film om hur min resa har varit och hur den har utvecklat mig.
Vill du veta mer om 8W tryck här