Varför får jag för mig att gå 100 000 steg inom 24 timmar igen?

Ja, det kan man ju faktiskt fråga sig! Men jag älskar att utmana min kropp. 

För mig handlar det om att få kroppen i rörelse under många timmar,  det finns faktiskt inget bättre än att bara ge sig hän åt en utmaning där det enda man behöver tänka på är att sätta den ena foten framför den andra och bara se till att få uppgiften gjord!

Det händer så mycket i mig, och det ger mig otroligt mycket energi. För mig är detta mindfulness och ren och skär återhämtning.

Förra året, när jag fyllde 50, gjorde jag min första utmaning där jag bjöd in allmänheten och samtidigt samlade in pengar till Hjärnfonden. Då bestämde jag mig för att detta ska jag göra varje år i samband med min födelsedag.

Som många redan vet är det egentligen långdistanslöpning som ligger mig närmast om hjärtat. Men eftersom jag haft en höst och vinter med sjukdom var det bara att anpassa sig till där jag befinner mig just nu så då fick det bli att gå 100 000 steg på max 24 timmar.

Vilken dag det blev! Jag hade såklart ringt in mina fina vänner Fredrik och Daniel som alltid ställer upp och hänger med på tokigheter. Men utöver det hörde även R2Pmitt fantastiska gym, av sig till mig och ville vara med och sponsra dagen för Hjärnfonden.

Tillsammans skapade vi en fantastisk dag i Ljunga strax utanför Norrköping där alla var välkomna att delta efter tid och ork i Ljungaspåret samtidigt kunna skänka en slant till Hjärnfonden.

Film av Fotograf Linus Lindgren 2 fotografer

Det slutade med att så många härliga människor dök upp, det blev över 210 varv som alla gick eller sprang runt det 2,5 km långa spåret (det finns säkert ett stort mörkertal).

Insamlingen slutade på hela 13 629 kr till Hjärnfonden. En helt fantastisk summa som jag har svårt att ta in, och jag är så otroligt, otroligt tacksam!

Hur gick det då för mig? 

Jo, jag tog mig igenom alla 100 000 steg, vilket blev 66,43 km! Vi startade kl. 00.01 på natten, glada och pigga  och efter 19 timmar och 33 minuter var jag klar. Dessutom hann jag mingla en hel del med alla härliga människor under dagen.

Jag kände mig pigg och stark hela vägen. Såklart gör det ont att gå efter ett tag, men det ingår.

Eftersom det är tredje gången jag gör detta vet jag att de sista 20 000 stegen är dom  tuffaste, då känner man sig så nära målet, men 20 000 steg är långt! Det är här pannbenet måste kopplas på. Förutom det, när det “bara” var 10 000 steg kvar kom dessutom sömnbristen ikapp, då blev jag lite förvirrad och frånvarande. Det är inte alltid jag märker det själv, men min man som supportade säger att jag blir så tyst och har en tom blick! Jag tror nog att han tycker kanske att det är lite skönt!

Grabbarna kom också i mål, och det kanske är lite orättvist, men någon gång ska man väl gynnas av att ha korta ben. Efter som dom har så långa ben de fick dom gå några extra varv i spåret.

Efteråt firades så klart prestationen på sedvanligt sätt med mat, bubbel och inte att förglömma Jäger.

Jag vill verkligen tacka ALLA som på något sätt var med och bidrog till denna fantastiska dag både fysiskt och på distans, från botten av mitt hjärta stort TACK till alla er som skänkte en slant till min insamling till Hjärnfonden det betyder så otroligt mycket och vi alla kommer vara med att bidra till en bättre framtid för så många människor! 

Stort tack till alla er som var på plats och stöttade och hejade på oss, ni gjorde dom här 100 000 stegen så mycket lättare att gå! 

Ett extra stort tack till R2P, Söderköping OCR, The skin agent,  2 fotografer, Dagsbergs IF  och alla härliga Ljunga bor som slöt upp och ni vill bidra till denna dag och hoppas verkligen att vi kan göra detta tillsammans igen!