External images can also open in lightbox unless ’no-lightbox’ is applied to the link: Code Is Poetry
Här börjar ett dygns kamp där varje löpsteg gör så fruktansvärt ont, den smärtan går inte att beskriva och ni
När vi stannar upp utanför fjällstationen så inser vi att den personen som sa till oss “Vänta bara tills ni kommer till Kvikkjokk, där andas ni in myggen” Hade helt rätt!
Den 26 juni kl 23.00 står vi på Stockholms central med våra ryggsäckar som vägde mellan 8-9 kg och kliver på tåget till Abisko. Det enda som rörde sig i mitt huvudet är, kommer detta verkligen vara möjligt att genomföra?! Varför har jag inte träna mer?!
Att kliva in i ett rum eller sammanhang där folk tittar på en uppifrån och ner och tänker hur ska hon fixa det här? Där man efteråt har fått kommentarerna ”jag trodde aldrig du skulle vara så stark” Ibland kan det vara så tröttsamt och göra att man känner att man alltid måste prestera
Han tittar på mig sakta uppifrån och ner och upp igen. Sen svarar han “ Det blir nog svårt!” Jag har nog aldrig känt mig så liten i vuxen ålder
Del 1 av 3
”Va, springer du! du ser ju inte ut som en löpare , är det verkligen bra för din kropp” För mig har det alltid varit så att när livet blir lite tuffare går jag upp i vikt vilket gör att ibland är jag lite mindre och ibland är jag lite mulligare men jag är alltid en löpare.
Ännu en dröm som blir verklighet. 💥Den 28 juni kommer jag starta mitt livs löparäventyr så här
Väderrapporten säger att det ska bli minusgrader, blåst och regn eller snö men har man bestämt så finns det ingen återvändo. Jag och min vapendragare Jenny hade sedan länge bestämt att vi denna helg skulle göra ett litet löparäventyr för att kolla en del av våran utrustning och även se i vilken form våra kroppar är i inför Det stora äventyret i sommar.
