Del 1 av 3

När jag gick Adventure Academy 2019 hade jag en dröm om att springa hela Kungsleden som examens äventyr. Då min farfar under mitten av 1920-talet var med och rösade Kungsleden så hade det varit häftigt att springa i min farfars fotspår. Innan jag gick Adventure Academy hade jag aldrig tältat och i stort sätt bara varit på afterski i fjällen så att ta mig hela Kungsleden såg jag då vara helt omöjligt. Jag behövde mer erfarenhet och kunskap för att klara av det på ett säkert sätt mitt examens äventyr blev i stället ett löparäventyr Gotland runt 600 km.

Under 2020 så började jag och min underbara vän och vapendragare Jenny prata om att springa Kungsleden och någonstans bestämde vi oss för att göra det tillsammans och vi påbörjade en resa med mycket att lära och så klart otroligt mycket träning. Tanken var att vi skulle göra detta med minimal packning och att vi skulle övernatta på fjällstationer och stugor men covid-19 ställde till det lite och vi skulle bli tvungna att boka boende i förväg så det kändes som det skulle begränsa flexibiliteten så vi tog det stora beslutet att vi skulle bära tält och vår packning vilket skulle innebära 8-9 kg på ryggen. Ett beslut som många försökte avråda oss ifrån och berättade för oss att det inte skulle vara möjligt men envisa som vi är så var det så det fick bli! Vi gick med i alla olika fb grupper om lättviktspackning vi hittade och pratade med folk som hade erfarenhet av både lättviktspackning och Kungsleden och jag är så otroligt tacksam för alla som hjälpt oss med sina erfarenheter och kunskaper.

Den 26 juni kl 23.00 står vi på Stockholms central med våra ryggsäckar som vägde mellan 8-9 kg och kliver på tåget till Abisko. Det enda som rörde sig i mitt huvudet är, kommer detta verkligen vara möjligt att genomföra?! Varför har jag inte träna mer?!

Klockan 16.00 den 27e kliver vi av tåget i Abisko och är otroligt redo för att komma igång. Lite nervösa men otroligt fokuserade gav vi oss iväg på den första etappen där målet är att hitta en tältplats i närheten av Abiskojaure.

Det blev en distans runt 18 km och allt kändes fantastiskt bra och underbart att vara igång. Självklart lyckades jag snubbla och ramlade! Att ramla med 9 kg på ryggen är otroligt obehagligt då ryggsäcken kommer som en katapult och knuff i ryggen men det gick bra. Jag drog till foten lite men ingen direkt fara så det var bara att fortsätta.

Vi hittade en bra tältplats och slog upp våra tält och åt vår första frystorkade mat på denna resa. Det är inte direkt det bästa man ätit men nu handlar det inte om att maten ska vara god utan nu börjar jakten på att lyckas få i sig så mycket som möjligt så kroppen orkar prestera alla mil den ska göra.

Efter en natt med ganska lite sömn vaknar vi ändå upp och är pigga och laddade att komma iväg. Det är nu det börjar på riktigt med 15 s/m rakt framifrån, regn och stundtals hagel. Vårt mål för dagen är Tjälka, en sträcka på ca 31 km . Allt går bra och jag gillar när det är lite utmanande och slitigt

Dom sista 5 km till Täjlka bli otroligt tuffa och det är kallt och jag slarvar lite med att klä på mig då man bara vill framåt. När det är någon km kvar kommer vi till ett ställe vi måste vada över. Vi funderar inte så mycket på det utan vi tar av oss skorna och börjar kliva på som vi inte gjort annat som värsta fjäll proffsen. Efter några sekunder inser jag hur kallt det är! Det är så kallt att det gör ont i fötterna så det känns som dom ska gå av men det är inget att göra åt det. Efter denna vadning fortsätter vi dom sista kanske 800 m gåendes vilket gör att kylan i kroppen bara kommer utan att man kan göra någonting åt det.

Väl framme i Tjälka möttes vi av stugvärden som tittar på oss och frågar ”vill ni sova här i natt ?” Ingen av oss ens funderar utan vi svarar i kör “JA tack” Så något fjällproffs hade jag inte blivit utan istället utsatte jag mig för stor risk utan att tänka på konsekvenserna bara för jag inte orkar eller ville helt enkelt stanna för att klä på mig utan bara vill fram.

Hade vi sovit i tält denna natt så hade vi haft en fruktansvärd upplevelse och frusit något fruktansvärt så vi tog ett otroligt klokt beslut .

Varma och utvilade är vi redo för dag 3 där målet är i närheten av Singi ca 25 km

När vi ska ge oss iväg från fjällstationen får vi det fina uppdraget att ta med oss ett brev till Inga i KAITUMJAURE stugan. För så är det ju att här finns inte en tillstymmelse till mobiltäckning som gör att man kan ha kontakt med omvärlden. Så vi tar självklart det här uppdraget på allvar. Vi ger oss iväg på en sträcka som är helt magisk med mycket snö och en miljö som är helt fantastisk men krävande.

Mycket sten som är otroligt roligt att springa på men samtidigt behövs fullt fokus. Jag trampar snett när en bräda på en av spängerna plötsligt åker åt sidan och så klart är det foten som jag första dagen gjorde illa så nu tar smärtan över och det känns som pannbenet blev kvar vid den där brädan.

Det blir svårt att spinga på stenarna då det gör otroligt ont så det blir till att ta en värktablett och ta sig fram till lunchstoppet.

Efter lite mat och vila så känns det som pannbenet är tillbaka och alla negativa tankar är som bortblåsta. Foten känns lite bättre men lite smärta är kvar men jag känner att det inte är någon fara så det blir en härlig löpning till Singi där solen börjar titta fram och vi hittar en bra tältplats att slå läger på där vi är lite skyddade för vinden.

Nu börjar vi känna att vi kan det här och allt rullar på och dag 4 är målet Teusajaure, en sträcka på ca 26 km men innan vi når målet ska vi leverera brev till Inga i Kaitumjaure stugan. Allt rullar på och det är fantastiskt att springa i denna miljö men samtidigt är det som om det inte händer på riktigt, det är en konstig känsla.

Vi hittar Inga som är en fantastisk dam som verkligen kan allt om Kungsleden och vi suger åt oss allt som tvättsvampar.

Vi fortsätter vår löpning mot en båt som vi ska ta i Teusajaure. Väl när vi är över med båten bestämmer vi oss för att ta oss ca 4 km till och jag överdriver inte om jag säger att det var 4 km rakt upp men väl uppe var det värt allt slit.

Vi hittar en härlig lägerplats och bara njuter av tillvaron och jag får en bra nattsömn och återigen slås jag av att kroppen är fantastisk på att anpassa sig och bara leverera.

Dag 5 blir det 15 km till Vakkotavare där Kungsleden slutar och börjar igen i Saltoluokta så i Vakkotavare åker vi buss och sen båt till Vakkotavare där Kungsleden sedan fortsätter igen.

 Här är ett av våra delmål. Allt går bra och kroppen är pigg och det känns som man skulle kunna hålla på dygnet runt. Det jag har haft svårt med är den frystorkade maten så det blir mycket nudlar men jag försöker verkligen äta trots att det verkligen inte är gott. Den här sträckan har varit fantastisk och den är verkligen den bästa sträckan på hela äventyret tycker jag. Vi har knappt träffat något folk utmed sträckan utan bara vid fjällstationerna.

Läs del Del 2 här

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *