Del 2 av 3

När vi stannar upp utanför fjällstationen så inser vi att den personen som sa till oss “Vänta bara tills ni kommer till Kvikkjokk, där andas ni in myggen” Hade helt rätt!

I Saltoluokta börjar vi med att äta en riktig lunch. Så otroligt gott med riktig mat och bröd med smör, finns det något godare?

Efter att vi slappat lite och njutit av solen så har det blivit väderomslag och vi börjar få oroligt fint väder. Efter lunch och lite vila är det dax att ge sig iväg där målet är att hitta en fin tältplats i närheten av Sitojaure. Det börjar bli varmt men vi njuter verkligen av det fina vädret då både Jenny och jag älskar sol. Vi hittar en tältplats där vi slår läger efter en lång dag.

Återigen en natt med för lite sömn! Men jag lider absolut inte av det och det verkar som min hjärna och kropp har ställt in sig på att inte behöva så mycket sömn utan kroppen är nöjd med att bara få ligga ner så den kan reparera sig.

Vi beger oss iväg tidigt då vi vill hinna med den tidiga båten i Aktse. Himlen är klarblå och det börjar redan bli varmt när klockan bara är 07.00. Kroppen är pigg och vill bara ta mig framåt. Det är tur att vi inte riktigt vet vad vi har framför oss! Målet för dagen är Pårte. Vi har inte kollat på den fjällstationen och hur den ligger till! Även sträckan har vi inte riktigt kollat upp! Hur som helst så har vi en fantastisk dag med otroligt härliga vyer och vi är glada och laddade trots att det är varmt. Vi håller till en del på kalfjället med varierande terräng vilket vi båda verkligen älskar.

Allt är verkligen helt fantastiskt ända till vi börjar träffa massa folk som allmänt ser sammanbitna ut. Senare möter vi en kille som är klädd från topp till tå i mygg kläder “ Nej gå inte dit, ni måste vända det går inte att vara där! Det är så mycket mygg”. Tänk att en kommentar av någon annan kan påverka en innan man själv inte har upplevt detta än. Allt blir bara tungt !

Mycker riktigt, så fort det börjar gå lite nerför så kom dom, MYGGEN

Det var som en chock! Självklart hade man räknat med att det skulle vara mycket mygg men ändå var det helt chockartat. Sen inte nog med det, Jenny hade en levande Thermacell med sig och det var jag! Där sprang hon i shorts och linne och jag med långa byxor och långärmad tröja och ändå var jag helt sönderbiten. Hon hade bara ett par myggbett men det är inte bara betten som är frustrerande utan att dom är överallt så vi led nog lika mycket. Tur vi hade myggnät till ansiktet annars vet jag inte hur det hade slutat.

Efter en otroligt psykiskt tuff sträcka i skog når vi tillslut Pårte och där tog vi ett dopp bland alla mygg och beslutade att äta middag inne för att vila psyket lite. Det kan bero på situationen men vi får ingen bra upplevelse av Pårte och vi vill bara ta oss därifrån. Klockan är redan sju på kvällen och vi har haft en tuff dag där vi redan har tagit oss nästan 40 km. Trots att det är sent tar vi ett beslut att vi tar oss till Kvikkjokk eftersom vi redan har otroligt trötta och slitna kroppar.

Vi vill kunna fortsätta dagen efter så vi tar ett beslut att gå. Jag går och betalar vår dagavgift till fjälsugevärden vars kommentar är att “ hahah ja det är tur att solen inte går ner för då har ni att göra ” Ja den kommentaren gjorde att vi 3 timmar och 45 minuter senare kliver in på Kvikkjokks fjällstation och vi har inte sprungit utan gått.

Så här i efterhand förstår vi att det enda vi tänkte på var att ta oss framåt för vi har inte en enda bild från när vi kommer ner från kalfjället till Kvikkjokk.

När vi kommer fram och stannar upp utanför fjällstationen så inser vi att den personen som sa till oss “vänta bara tills ni kommer till Kvikkjokk, där andas ni in myggen” det var precis så.

Han hade rätt!   

Här tar vi ett annat klokt beslut. Vi tar ett rum på fjällstationen och när vi väl har kommit inomhus vill vi absolut inte gå ut igen!

Här får vi en andhämtning och kan börja tänka och komma ifatt oss själva.  Dessutom får vi massa mat och kan duscha. Vi får även en halv dags vila då vi måste vänta in en båt.

Nu börjar den delen som vi har blivit mest varnade för. Vi ska vara utan kontakt med omvärlden och för vår del ingen butik på ett par dagar så i Kvikkjokk har vi ett matpaket som vi har skickat och i paketet fanns det lite Jäger som alltid kan vara bra.

Här blir våra ryggsäckar så klart lite tyngre. Min väger nu 10 kg. Man kan tycka att ett eller två kg mer är väl inget men varje gram gör skillnad.

Någonstans dagen innan hade jag tappat min keps och väderprognosen sa att det skulle bli över 30 grader varmt och vi visste att vi skulle tillbringa den mesta av tiden uppe på kalfjället vilket skulle vara näst intill omöjligt utan keps. Jag tror jag frågade alla på fjällstationen om dom skulle åka hem och om dom ville sälja din keps till mig. Folk måste ha tyckt att jag inte var riktigt klok men jag hade inget val då det handlade om “överlevnad” men ingen var villig att sälja och jag kan säga att i det läget hade jag betalat vad som helst för en keps! Då var det dax att ta sig till båten och det är så varmt och inte ett moln på himlen. Nere vid båten träffar vi Helena, en av dom som kör båtarna. Vi står och pratar och jag berättar att jag tappat kepsen och gör ett sista försök och frågar om hon vill sälja sin och hennes svar är självklart, jag har fler hemma och det kommer inte gå att vara på fjället utan keps i denna värme. Hon är verkligen min hjälte och jag kommer alltid vara henne evigt tacksam!.

Efter en en härlig båttur med Björn som lär oss massor om både mygg och kungsleden så börjar en kamp som jag inte trodde var möjlig. Min riskbedömning innehöll massa annat men inte att vi skulle få mer än 30 grader varmt i fjällen denna årstid!

Att vara uppe på kalfjället utan ett enda moln på himlen i denna värme och utan att kunna söka sig skugga tog otroligt mycket på krafterna! Även energin tog slut mycket fortare än beräknat så det blev tuffa dagar. Vi försökte springa tidigt på morgonen och sen tog vi rast mitt på dagen men värmen upplevde vi vara som värst efter kl 15 på dagen vilket gjorde att det blev sena kvällar. Eftermiddagarna innebar oftast att vi skulle tillbaka upp på fjället och dessa stigningar i denna värme var otroligt tufft och gjorde att vi började bli slitna. Hittade vi skugga så kunde man inte vara där för då man blev uppäten av myggen.

Dessa dagar mellan Kvikkjokk – Jäkkvik som jag hade rustat för och som alla pratade om skulle vara våra tuffaste. Dom var tuffa pga av värmen men annars var det inga problem alls. Vi fick energin att räcka och även om kroppen behöver mer energi i värmen så fick jag ändå ihop det och vi når Jäkkvik sent på kvällen. Vi hade fått ett tips om Kyrkans fjällgård som verkligen var ett helt fantastiskt trevligt ställe och otroligt trevlig personal. Vi bestämmer oss för att bo där och få en dusch och få laga mat lite inne för att vila från myggen lite. Efter en natt med ganska dålig sömn vaknar jag och bara känner i hela kroppen att jag inte mår bra. Jag känner mig otroligt orkeslös och trött men kan inte sova! Jag känner mig sjuk.

Av erfarenhet vet att jag kan bli sjuk av myggbett. Jag blir otroligt orolig men försöker kämpa med att slå bort tanken och försöker intala mig själv att jag mår bra. Jag tar lite medicin och försöker hålla humöret uppe. Så här efteråt förstår jag att jag inte alls mådde bra och hade säkert feber. Vi vilar på förmiddagen och håller oss kvar på fjällgården. Vi handlar på ICA och äter ordentligt.

Sen ger vi oss iväg. Pannbenet gör att det går ganska bra till en början och vi har några fantastiska timmar men sen börjar en kamp som jag tror är den värsta i äventyrs sammanhang som jag varit med om. Vi springer i skog som gör att det är mygg överallt. Jag är helt slut och kroppen tar sig knappt framåt och dessutom när man har på sig myggnätet blir allt lite grått det blir varmt där under och det känns som man stänger in alla sina negativa tankar och en panikkänsla infinner sig och jag får inte bort det negativa.

Tillslut når vi dagens mål Adolfström, Vi får ett tips om en fin tältplats som så klart ligger mitt i skogen. Här är det bara att få upp tältet, i med mat i magen och sen Sova!

Här har vi tagit oss ca 295 km under 10 dagar. Jag har inte ont någonstans, jag har inga skavsår eller blånaglar. Det är klart jag tar hand om fötterna så fort jag får möjlighet men det är ändå helt galet för jag får alltid skav både av kläder och skor annars. Detta har gjort att jag har blivit helt frälst i tåstrumpor jag är övertygad om att dom tillsammans med The Skin Agent har en stor del i att mina fötterna mår så bra.

Läs gärna del 3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *