Midsommarafton 

” Det som på morgonen såg ut att bli en lite lättare dag, blev istället en kamp för att hålla dom negativa tankarna borta och få kroppen att prestera”

Vaknar upp tidigt som vanligt men eftersom jag tog mig längre än planerat igår känner jag ingen stress.

Jag börjar dagen helt enkelt med ett morgondopp och bara njuter av tillvaron. Kroppen känns lite sliten som jag tycker den lätt blir när man springer över 5 mil.

Jag lagar frukost och fascineras av alla äldre människor som kommer och tar ett morgondopp. Några med rullator, några med cykel, par som hjälper varandra med att gå, det är helt fantastiskt. Jag bara känner att det kanske är på Gotland man ska åldras och tillbringa sin pension. Jag ringer hem och berättar om min tanke för Stefan, min man, men möts inte riktigt av samma entusiasm. Det är då jag inser att jag har mer tid att tänka och är på en helt annan nivå och är inte inne i ekorrhjulet som snurrar., det är fantastiskt.

Då det ju är midsommar tänker jag. Man måste ha en midsommarklänning! Så får det bli. Efter ha tittat på kartan och sett ut en väg som ser bra ut ger jag mig iväg. På vägen träffar jag på en familj vid ett hus som ställer frågor och undrar vad jag gör och varför jag har en vagn? Dom erbjuder vatten som jag tacksamt tar emot. Jag får också tips om vilken väg jag kan ta. Jag ger mig iväg och inser snart att den vägen som såg bra ut på kartan blev ganska svår för vagnen. Jag har blivit lite försiktigare efter punkteringen men nu har jag inget val, det är alldeles för långt att vända.

Sista km är en traktorväg där ingen traktor har åkt på på flera år. Det hade nog inte ens varit någon som gått på denna väg på flera år! Det kändes som vagnen vägde flera ton och jag fick stänga av hjärnan, för jag vill inte tänka på vad som fanns där under i allt högt gräs. När jag väl kommer ut så inser jag att jag inte har någon luft i däcket. Inte så konstigt med den terrängen. Jag pumpar däcket och tittar på kartan. Jag inser att jag inte riktigt vet vart jag är och är inte helt säker på åt vilket håll jag ska. Jag ser att nere vid en sjöbod sitter det lite folk, jag går dit och kollar om någon kan hjälp mig med mitt vägval och 5 minuter senare sitter jag med dessa härlig människor och äter smörgåstårta och blir bjuden på Gotlandsdricka och har det super trevligt.

Gotlandsdricka var för övrigt är inte min grej men det var kul att få smaka det. Jag får tips om en gård som ligger längre fram och där kan jag fråga om den bästa vägen då jag vill undvika att springa så mycket på den stora vägen 140, men dom är osäkra på hur den alternativa vägen är. Jag ger mig iväg och inser att jag har ”pyspunka”. Jag kommer fram till gården där det kläs midsommarstång och förberedelser inför midsommarfirande är i full gång. Det är mycket folk och jag passar på att fråga om vägen. Dom frågar om jag vill ha lunch som jag tackar nej till men det är ett otroligt trevlig möte. Jag inser då att jag bör ta det säkra före det osäkra och tar mig till väg 140 iallafall. Jag kommer inte undan denna spikraka väg som nästan är 6 km lång.

Luften i däcket går nu ur ganska snabbt. Jag får pumpa ungefär var 10 min och det blir otroligt tufft både psykiskt och fysiskt. Tillslut hittar jag ett sätt för att ta mig framåt. Jag springer ca 10 minuter eller tills jag känner att vagnen blir för tung att dra, sen går jag ca 10 minuter tills det inte finns någon luft kavar i däcket. Detta känns bättre då jag inte behöver pumpa lika ofta.

Jag tar mig framåt men det tar otroligt lång tid. Jag börjar tappa energi, glömmer att stoppa i mig energi, antagligen för att det inte känns lika nödvändigt då jag går och för att jag känner att jag vill komma fram och så känns det som att jag inte har tid. Jag vet, helt fel tankar och otroligt dumt.

Nu börjar jag få panik!! Jag inte har ätit och känner att kroppen börjar reagera på det. Vattnet börjar ta slut och jag har en mil kvar. Jag tänker att det är midsommarafton och klockan är strax före 17. Folk har börjat fira för fullt, jag kommer inte hitta något som är öppet. Jag börjar bli otroligt sugen på läsk. Då från ingenstans står det på en skyllt, Creperi öppet, jag tänker, midsommarafton det kan inte vara möjligt att det är öppet dom måste glömt att ta ner skylten.

Ibland har man tur, det var öppet,. Så med lite läsk, kaffe och crêpes får jag ny energi och tar mig till dagens mål som är Burgsvik otroligt lycklig.

Jag hade från början bestämt att jag skulle bo på campingen då dom skulle ha lite midsommarfirande. Se lite folk dansa runt midsommarstången för att få lite midsommar känsla. Men när jag äntligen kommer fram är allt redan slut. Receptionen höll på att stänga men jag fick iallafall en dusch. Sen kom fantastiska fotEva och masserade mina fötter och hon hade med sig jordgubbar till mig. Så det blir i alla fall en snaps och lite jordgubbar, det är ju ändå midsommar

Det som på morgonen såg ut att bli en lite lättare dag blev istället en kamp för att hålla dom negativa tankarna borta och få kroppen att prestera. Jag är så trött i kropp och knopp så jag tar det otroligt dåliga beslutet att hoppa över middagen och gå och lägga mig istället.

Tredje dagen avklarad, bara 11 kvar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *