Upplevelsen att träffa en släkting och få massa barndoms minnen var ett äventyr i sig och ibland kanske man bara ska följa hjärtat

Jag vaknar tidigt och känner mig pigg och utvilad. Jag bestämmer mig för att ge mig iväg direkt och ta färjan över till Fårö för att sedan hitta någonstans där jag kan äta frukost.

När jag kommer över till Fårö ser jag till att få i mig lite frukost och beger mig iväg emot Langhammars raukområde

När jag sprungit en bit ska jag ta en selfie och inser med förskräckelse att trots att jag känner mig otroligt stark och utvilad så visar mitt ansikte något helt annat 🙂

Allt flyter på och kroppen är stark. Upplevelsen som jag får i denna natur är helt överväldigande. Att springa i Langhammars raukområde är en upplevelse som är så vackert.

Jag stannar och lagar lunch. Jag bara njuter av tillvaron och naturen. Jag bestämmer också att jag måste tillbaka hit och springa med bara ryggsäck så jag kan springa runt ön. Nu måste jag hålla mig till den stora vägen som inte är så kul alla gånger men känns bra som transport.

Jag har en faster (Åsa) som har sommar hus på Fårö och jag vet att hon är där. Jag har tidigare inte velat bestämma något så jag har inte hört av mig till henne. Det slår mig att jag kan ju inte vara så nära utan att inte hälsa på! Vi har ju trots allt inte setts på ca 14 år.

Jag bestämmer mig för att se om jag kan hitta till henne. Jag vet vilket område hon bor i och jag skulle känna igen huset om jag såg det. Jag har varit där en gång när jag var typ 11 år.

Jag tar mig mot Karbjerga via gps. När jag väl är där tänker jag hur ska jag nu komma vidare! Jag inser att alla hus har ett nummer och jag lyckas inte googla fram det. Då kommer jag på att det brukar finnas brevlådor ut med vägen och där kanske numret står. Helt rätt tänkt men just på den brevlådan står inget nummer så det är bara att använda uteslutningsmetoden och den funkar. Jag hittar huset på GPS . Det blir ett fantastiskt möte och jag får fika och blir kvar ett par timmar. Tillslut måste jag fortsätta.

Tanken var att jag skulle ta mig mot Holmudden men när jag sprungit en bit kommer jag på att det ju är fotboll så jag beslutar att spara lite av Fårö till en annan gång och tar mig till Sundersands camping för att istället se på matchen.

Upplevelsen att träffa en släkting och få massa barndoms minnen var ett äventyr i sig och ibland kanske man bara ska följa hjärtat och acceptera att man kan vara spontan och ändra sina planer. Det är bra träning för en envis människa som jag.

Det blir en väldigt trevlig kväll med middag och fotboll som slutar otroligt bra.

Dag 11 avklarad, bara 3 dagar kvar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *